Meny
Material som uppkommer som en konsekvens av anläggningsarbeten och som karaktäriserats som lämplig råvara för tillverkning av nya jord- eller krossprodukter kan hanteras som en biprodukt. Detta har fastslagits av EU-domstolen (C-238/21, Porr Bau-domen).
För att undvika att ett material som uppstår som ett överskott i ett projekt klassas som avfall, behöver man påvisa att det uppfyller kriterierna för att klassas som biprodukter enligt 15 kap. 1 § miljöbalken.
Ansvarig för att påvisa detta är den verksamhetsutövare som ger upphov till materialet, vanligtvis entreprenören. Detta ska vara utfört innan materialet transporteras till en mottagningsanläggning. Det bör upprättas en dokumentation som klargör hur kriterierna för biprodukt uppfylls. Som producent av cirkulära ballastprodukter kan du stödja entreprenören i framtagande av sådan dokumentation.
Till vilken produkt ska materialet användas till? Det ska vara en CE-märkt produkt med en standardiserad benämning. Som tillverkare av dessa produkter kan du hjälpa entreprenören bestämma detta baserat på underlag om massor som ska schaktas/rivas.
Hur ska produkten användas? Observera att det inte måste vara en slutprodukt, det kan vara en råvara som efter enklare bearbetning enligt “industriell praxis” kan användas som en färdig produkt. Här kan du som tillverkare av cirkulära produkter redogöra för användningsområden.
Kan produkten användas utan att det leder till oacceptabla risker för människors hälsa eller miljön? Du som tillverkare måste säkerställa att den produkt du avser tillverka uppfyller lagkrav. Det betyder att det ska vara styrkt genom en miljö- och hälsoriskbedömning att produkten inte medför oacceptabel risk vid användning såsom avsett.
Om ett material ska klassas som biprodukt eller avfall beror alltså till stor del på hur den som ger upphov till restmaterialet väljer att agera, det vill säga om man väljer att säkerställa en vidare användning i samverkan med en producent av cirkulär ballast, eller om man väljer att lämna det till avfallshantering.
I avfallslagstiftningen benämns den aktör som har detta ansvar för “ursprunglig avfallsproducent”. Enligt Naturvårdsverkets vägledning är det normalt sett byggherren som har detta ansvar i bygg- och anläggningsarbeten. En förutsättning för att fler restmaterial ska hanteras som en resurs och inte avfall är alltså att byggherren i en större utsträckning säkerställer avsättningen genom att avtala om leverans till en produktionsanläggning där materialet kan användas som råvara. Planering i tidiga skeden samt upphandling är viktiga verktyg för att lyckas med detta!
Läs mer om restmaterial ska klassas som avfall eller biprodukt i Naturvårdsverkets tillsynsvägledning.
SBMIs uppgift är att samla och stärka svensk bergmaterialindustri, att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen i branschrelaterade och näringspolitiska frågor samt att företräda medlemmarna i frågor av gemensamt intresse inför statsmakt, myndigheter, andra organisationer, internationella organ och allmänhet.
Telefon:
08-762 62 28
E-mail:
info@sbmi.se
Besöksadress:
Storgatan 19
Näringslivets hus, Stockholm
Postadress:
Box, 556 84
102 15 Stockholm