En produktionsanläggning för cirkulära ballastprodukter ingår i ett större system med olika material som flödar mellan olika aktörer. Det är viktigt att ha en bild över detta system och att branschen har en gemensam nomenklatur för att beskriva de olika typerna av materialflöden.
Produkter och material avser de kvalitetssäkrade och miljö- och hälsoriskdeklarerade produkter som säljs till kunder för användning i markanläggning och infrastruktur, eller som ballast i betong eller asfaltsproduktion. Det kan också vara material som inte är deklarerade som produkter men som utan risk för miljö och hälsa kan användas i anläggningsändamål.
Detta flöde avser restmaterial som uppkommer i projekt och exploatering som kan nyttjas för anläggningsändamål i samma eller närliggande projekt. Detta kan antingen ske med eller utan förbehandling. För att räknas som återanvändning ska materialet ersätta andra produkter som annars hade behövts transporteras till platsen. Detta föranleder ofta att materialet måste kvalitetssäkras och miljö- och hälsoriskbedömmas innan användningen. Även om detta flöde inte direkt omfattas av vägledningen så kan den appliceras även här för att få stöd i relevanta provningsmetoder och bedömningskriterier för råvara och produkt.
Detta flöde innebär att materialet inte utgör avfall, utan i stället klassas som biprodukt enligt 15 kap. 1 § miljöbalken. Ett tydligt krav för att material ska kunna hanteras i detta flöde är att det från början är tydligt att materialet ska tas omhand av en anläggning som använder det som råvara för nya produkter. Därför är det viktigt att entreprenören avtalar om sådan hantering med en återproducent.
En återvunnen råvara är en råvara som utvunnits ur ett material som varit klassat som avfall. Den återvunna råvaran upphör att vara avfall när den kvalitetssäkrats för att användas i tillverkning av nya produkter. Observera att materialet återigen kan utgöra avfall om det inte längre finns ett behov på marknaden.
Material som uppstår som en restprodukt inom andra industrier och som har tekniska och miljömässiga egenskaper som gör dem lämpliga som råvara till ballastprodukter kan tas emot som biprodukter. Exempel på sådan biprodukt är masugnsslagg.
Den huvudsakliga råvaran utgörs av jungfruligt berg som lossas ur bergtäkter. Även denna råvara måste vara tekniskt och miljömässigt lämplig, vilket normalt sett undersöks inför att täkttillstånd söks. Produkterna är CE-märkta och allt oftare dokumenterade med miljövarudeklaration, EPD.
Restmaterial som inte är lämpligt som råvara eller som inte kvalitetssäkrats och levererats till en återproducent klassas som avfall när det transporteras bort från en schakt eller rivning. För att ta emot material klassade som avfall krävs normalt sett tillstånd som kan erhållas antingen genom en anmälan till kommunen eller genom att söka tillstånd hos länsstyrelsens miljöprövningsdelegation.
SBMIs uppgift är att samla och stärka svensk bergmaterialindustri, att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen i branschrelaterade och näringspolitiska frågor samt att företräda medlemmarna i frågor av gemensamt intresse inför statsmakt, myndigheter, andra organisationer, internationella organ och allmänhet.
Telefon:
08-762 62 28
E-mail:
info@sbmi.se
Besöksadress:
Storgatan 19
Näringslivets hus, Stockholm
Postadress:
Box, 556 84
102 15 Stockholm