Typprovning och CE-märkning

Inledningsvis ska en typprovning göras. Typprovningen syftar till att säkerställa att minimikraven i standarden uppfylls och är passande för den produkttyp man har för avsikt att producera. Alternativt kan val av produkttyp göras baserat på typprovningens resultat. Man utgår sedan från typprovet och att resterande produkter motsvarar denna.

En provtagningsplan ska även upprättas samt val av kontrollsystem, antingen egenkontroll eller genom ett tredjepartsorgan. Provtagningsplanen ska följa en lägsta provtagningsfrekvens för standarden den deklareras mot. Minimum testfrekvensen ska appliceras utöver de krav på provtagningsfrekvens som tillsynsmyndigheten kan ha förlagt verksamhetsutövaren. Lägre frekvens får användas i undantagsfall, exempelvis om man har långtgående erfarenhet av det ingående materialet och dess egenskaper inte ändras. Testfrekvensen kan även behöva justeras uppåt om uppmätta värden hos materialet ligger nära ett specifikt gränsvärde.

För CE-märkning behövs en form av kvalitetsledningssystem med rutiner för produktionskontroll, ansvarsroller och befogenheter införas (Swedish standards institute [SIS], 2003). Producenten ska ha kontroll över sitt råmaterial och i de fall råvaran är av återvunnet material ska information om ursprung, ägaren till materialet och ansvarig transportör anges.

Till varje standard finns en bilaga ZA som anger väsentliga egenskaper som ska finnas med i prestandadeklarationen. Egenskaperna ska deklareras genom att ange ett värde eller genom att uppfylla en viss klass. De väsentliga egenskaperna (och endast dessa) ska finnas listade i prestandadeklarationen. Bara ett fåtal har deklareringskrav enligt standarden medan övriga kan ställas som nationella krav för den specifika marknad man tänkt sälja produkten för. Ställs inga krav kan tillverkaren i stället uppge NPD (ingen prestanda fastställd) för egenskaperna.