Bergmaterial för samhällsbyggande

Berg är jordens äldsta råvara. Vår planet är nästan fem miljarder år gammal och de äldsta bergen bildades för omkring fyra miljarder år sedan. Den största delen av den svenska berggrunden består av hårda kristallina bergarter, till exempel granit, gnejs och diabas. Det är bergarter som är lämpliga för framställning av bergmaterial.

Läs mer om olika bergarter och Sveriges berggrund hos SGU

Det största användningsområdet för bergmaterial är som konstruktionsmaterial för vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Över hälften av landets bergmaterialproduktion används för att bygga vägar. Det mesta av materialet går åt till att bygga upp vägkroppen men en stor del används också som insatsmaterial i asfalten, där det utgör cirka 95 procent.

Järnvägar behöver också mycket bergmaterial. Innan rälsen läggs ut måste en stadig banvall byggas. Den byggs i flera skilda lager med olika egenskaper. Betong är en blandning av cement, grus, sten och vatten. Det används för att bygga bostadshus och andra byggnader, broar och annan infrastruktur. Drygt en tiondel av bergmaterialet används för tillverkning av betong där det utgör mer än 80 procent av innehållet.

Bergmaterial har flera viktiga egenskaper som är av betydelse för användningen, exempelvis fördelningen av korn i sorteringen, de enskilda kornens geometri, utseende och fysikaliska egenskaper (hållfasthet, förmåga att motstå nötning) samt förmågan att suga upp vatten. Det är även viktigt att ha kunskap om materialets eventuella innehåll av miljö- och hälsofarliga ämnen.

Bergmaterial produceras i täkter som är ett område där det får brytas – sprängas loss eller grävas ur – berg, morän eller grusmaterial. Produktionen sker i flera moment:

• Markberedning (avbaning). Det första steget i produktionsprocessen omfattar markbearbetning och avbaning.
• Brytning. Nästa steg är att losshålla berg genom borrning, sprängning och skutknackning (sönderdelning av stora block). I grustäkter kan materialet grävas upp direkt.
• Transport av råmaterialet. Råmaterialet transporteras inom täkten med hjullastare, truckar, dumprar, lastbilar eller transportband. Det tippas i matarfickor och det som ska krossas matas vidare till en kross.
• Krossning. Genom krossning förvandlas stora stenblock till makadam. Det görs i flera steg av olika krossmaskiner som påverkar slutproduktens kornform, det vill säga kornens längd, bredd och tjocklek.
• Siktning och sortering. Vid siktningen fördelas det krossade materialet eller naturgruset i olika sorteringar efter kornens storlek.
• Lagring. Producerade ballastprodukter lagras ofta utomhus i öppna upplag men kan även lagras i silos (sandningssand) eller i tält (asfaltsballast) för att minimera fuktbildning och minska energiförbrukningen vid tillverkningen av asfaltsmassor.
• Efterbehandling. Det sista steget i produktionsprocessen handlar om restaurering och efterbehandling av täkten efter avslutad verksamhet.

Många täkter har också möjlighet att ta emot externt material för produktion av ballast. Materialet kan komma från olika källor såsom entreprenadberg, betong, asfalt, utsorterad sten och schaktmassor. För entreprenadberg används samma produktionsanläggning som för täktens eget berg, men för schaktmassor kan det behövas ytterligare behandling som till exempel våtsikt som bygger på en teknik där massorna bearbetas i olika separationssteg för att få fram användbara återvunna produkter.